Instruktionsdesign - svårt och roligt

En insikt som kommer och försvinner i vågor är hur svårt, men roligt, det är att arbeta som instruktionsdesigner. Varför detta väckts till liv nu är eftersom en kund precis meddelat att "vi måste prata" och att de hade andra förväntningar gällande vissa övningar och upplägg i en kurs. Många gånger är det dessa subtila signaler, dessa underförstådda budskap, dessa inre bilder som ska bli verklighet, som skapar alla utmaningar.

Som instruktionsdesigner och manusförfattare står man ju dessutom alltid först i kön att få ta emot ris och ros från kunden. Vi är dom första som får höra om något är bra, och dom första att höra om något är dåligt. Samtidigt är jag inte förvånad över att kunderna ibland undrar: Vi sätter ju ofta in oss i deras favoritämne som glada outsiders. Skickliga och professionella, ja. Men fortfarande som outsiders. Detta gör att vi missar saker som kunderna ser som helt självklara ("Vem missar att processen C2 alltid är kopplad till kompetensnivån R12?"). Samtidigt gör det att vi ser kopplingar de inte har sett, just eftersom vi är outsiders ("Oj, så har jag faktiskt aldrig sett det").

Ibland undrar jag om tankeläsning vore lösningen. Att vi helt enkelt tonar in på allt kunden önskar. Men då försvinner det viktigaste: Vår förmåga att få nytt ljus att falla över handböcker, policys, och anvisningar. Detta nya ljus kommer av att vi inte vet, och därför gör ett riktigt bra jobb. Det är också det som gör att vi framstår som blåsta amatörer i vissa frågor. Märkligt yrke detta: Vi är skickliga och nybörjare på en och samma gång.